Zwergenwiese Eko Tomatsås
Medelhavsköket är en av de mest populära kulinariska trenderna någonsin. År 2010 blev det till och med upptaget på UNESCO:s lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Det finns dock tydliga skillnader mellan de nationella köken i Spanien, Grekland, Italien, Marocko, Kroatien, Portugal och Cypern. Så vad menas med begreppet "medelhavskök"? Det finns ingen officiell definition. Som regel förstås medelhavsköket som de gemensamma dragen i matlagnings- och ätkulturerna i Medelhavsområdet. Även om de landspecifika rätterna skiljer sig åt finns det många likheter när det gäller grundingredienserna och tillagningen. Den största gemensamma nämnaren är olivolja. Den var känd redan för 8.000 år sedan i östra Medelhavsområdet. Redan under antiken ansågs den vara oumbärlig. Och än idag hittar man olivolja i alla kök mellan Gibraltar och Beirut.
Typiskt för medelhavsköket är också vitlök, färska örter, pasta, ljust bröd och vin. På grund av närheten till havet serveras naturligtvis fisk och skaldjur. Lika viktiga är färska grönsaker som aubergine, sallad, tomater, paprika och zucchini. Det som vi idag kallar typiska medelhavsgrönsaker kände man inte till redan under antiken. Stora delar av de färgglada antipasti-grönsakerna kom inte till Europa förrän i början av 1500-talet. Tomaten hade en särskilt svår start.
Tomater odlades för första gången för cirka 1.500 år sedan. Men inte i Medelhavsområdet, utan i Centralamerika av mayafolket och aztekerna. De döpte den röda frukten till: Xitomatl. År 1498 tog Christofer Columbus med sig de första exemplaren till Europa. Under de följande tvåhundra åren var det dock främst botanister som intresserade sig för den nya växten. Ingen ville äta den till en början. Anledningen var tennplattorna i de engelska adelshusen. Om de kom i kontakt med de sura tomaterna uppstod en kemisk reaktion. Blyet som fanns i skålarna och tallrikarna drogs in i frukten. Konsumtionen ledde därmed till blyförgiftning. Inte undra på att tomaten i Europa inte betraktades som ett livsmedel på nästan tvåhundra år, utan bara som en gröda. Först på 1700-talet hade forskningen kommit så långt att tomatens ofarlighet kunde bevisas vetenskapligt. Så småningom övervann allt fler européer sina fördomar och började odla den läckra frukten.
När det gällde tomatodling var det italienarna som tog på sig en pionjärroll. För där spreds tomaten tidigare och snabbare än i resten av Europa. En av anledningarna till detta var säkert Medelhavsklimatet, som gjorde att de röda frukterna trivdes särskilt bra. Efter bara några generationer hade tomaten blivit en hörnsten i det italienska köket. Vi har den att tacka för delikatesser som Caprese, Spaghetti alla Napoletana och naturligtvis pizza. Den sistnämnda skulle vara otänkbar utan Salsa pizzaiola, tomatsåsen att breda på pizzadegen. De aromatiska skapelserna från den ekologiska pionjären Zwergenwiese från kommunen Silberstedt i Schleswig-Holstein bevisar hur läckra och mångsidiga tomatsåser kan vara.
Den färdigkryddade Zwergenwiese-tomatsåsen med basilika smakar utmärkt till pasta eller wokade grönsaker. Den krämiga och fräscha karaktären hos tomatsåsen ricotta är perfekt till krispiga wokade grönsaker. Tomatsåsarna Arrabbiata och Papaya-Chili övertygar med naturlig kryddighet och eldig njutning. Finsmakare som vill unna sig en lite annorlunda vegansk Bolognese bör prova tomatsåsen Lentil Bolognese med belugalinser. Den milda tomatsåsen med mascarpone kombinerar solmogna tomater med mascarpone för en krämig njutning. Om du gillar det mer exotiskt bör du prova gurkmeja-tomatsåsen - en extraordinär sås som passar bra till medelhavs- och asiatiska rätter. Och barnens tomatsås kommer att glädja både stora och små med sin milda tomatsmak och äppelsötma.
Alla älskar pasta. Och färdiga tomatsåser är praktiska för snabba måltider. Med ekologiska tomater, som också var mogna vid skördetidpunkten och ekologiska kryddblandningar som kittlar gommen med en mängd olika smaker, blir det en särskilt välsmakande måltid. Tack Zwergenwiese och njut av din måltid.
