Naturata Eko Knäckebröd

I Japan har vägen till rikedom och välstånd i århundraden gått via bovetenudlar. Den som på nyårsafton äter upp en skål ”Toshikoshi Soba” till sista smulan kan hoppas på ekonomisk framgång under det nya året. Denna sed har dokumenterats ända sedan Kamakura-perioden på 1200-talet. På den tiden bjöd tempelpräster och rika härskare folket på bovetesoppa vid årsskiftet. Kopplingen mellan bovete och rikedom kan spåras tillbaka till en ritual som var vanlig bland guldsmeder och förgyllare under denna period. Under högmedeltiden bankades bladguld extremt tunt, och varje liten rest var värdefull. För att undvika att guldstoft fastnade i fina fördjupningar och ojämna ytor blåste man bovetemjöl på nyligen förgyllda sniderier och skulpturer. Det fina mjölet kunde absorbera guldpartiklarna utan att skada förgyllningen. Sedan dess har sobanudlar gjorda av bovete betraktats i Japan som lyckobringare och pengamagneter.

I motsats till vad namnet antyder har bovete ingenting med vete att göra. Eftersom de trekantiga fröna visuellt liknar bokfrön men kan användas som vetekorn har växten ändå varit känd under detta namn i över 500 år. Botaniskt sett är bovete inte ett spannmål utan en knotweed och är närmare besläktad med rabarber och ängssyra än med vete, råg eller spelt. I Centralasien har bovete odlats i över 4 500 år. Det nådde dock inte Centraleuropa förrän under senmedeltiden. Dess ankomst på 1300-talet sammanföll med en tid präglad av missväxt, hungersnöd, krig och pest. För den hårt prövade landsbygdsbefolkningen under denna tid betraktades den lättskötta växten som en gåva från himlen. Bovete växte också på magra, sandiga jordar där vete och råg gav dålig skörd. Den ställde få krav på jorden, behövde knappt någon gödning och kunde skördas redan 10 till 12 veckor efter sådd. I många regioner blev bovete därför snabbt en oumbärlig basföda.

Bönderna, som var tvungna att leva under de enklaste förhållanden, var tacksamma över att kunna odla bovete. De härskare som ägde marken var dock misstänksamma mot den nya växten från Fjärran Östern. Bland adeln sågs bovete ned på som ett ”hedniskt spannmål”; dyrt vitt bröd bakat på vete betraktades däremot som en statussymbol bland överklassen. Ironiskt nog har bovete dock en betydligt högre näringstäthet än vete. Det innehåller alla nio essentiella aminosyror, mineraler som magnesium och järn samt olika B-vitaminer. Odlingen av bovete nådde sin höjdpunkt i Centraleuropa under 1600- och 1700-talen. Därefter trängdes den gradvis undan av potatisen. Knölen från den ”Nya världen” ställde också låga krav på jorden men var betydligt mer produktiv. Tillsammans med potatisen såg högavkastande spannmålssorter och förändringar i odlingsmetoderna till att bovete i allt högre grad trängdes undan i hela Europa.

Att bovete återupptäcktes under 1900-talet beror främst på hälsokostbutiker och ekologiska affärer. Sedan dess har pseudospannmålet blivit allt populärare. Förutom sin höga näringstäthet och nötiga arom har bovete ytterligare en fördel: det är naturligt glutenfritt. Bovetemjöl används traditionellt till pannkakor, galetter, våfflor, bröd och kex, samt för att redda såser. På grund av avsaknaden av glutenproteiner blandas det ofta med andra mjölsorter eller används till ganska platta bakverk, såsom Naturatas knäckebröd med bovete och rödbeta. Kombinationen av det nötiga, jordiga bovetemjölet med rödbetans jordiga, söta smak ger en aromatisk variation till mellanmål, brunch och lunchpaket.

Naturatas knäckebröd är luftiga, krispiga skivor gjorda av växtbaserade ingredienser. Recepten består av endast ett fåtal komponenter. De enkla mjölblandningarna med baljväxter, kastanjer, bovete eller ris erbjuder ett smakrikt alternativ till bröd. De krispiga skivorna passar utmärkt till frukost, brunch och middag. De går bra ihop med både salta pålägg och söta eller växtbaserade pålägg, men kan också avnjutas naturella eller serveras som tillbehör till soppa och sallad.