Dipam Beeswax värmeljus, 108 stycken, 1 x 108 St.: Enhet: 1 gånger 108 styck

Dipam Beeswax värmeljus utan aluminiumkopp. Dipam Beeswax Tealights innehåller 108 värmeljus i en låda. Värmeljusen har en härligt slät yta och varje värmeljus brinner ca 4 timmar. Bivax är sedan urminnes tider ett av de mest värdefulla bivaxmaterialen i världen.

Det är ett gammalt faktum att bivax är ett värdefullt material med sin gyllene färg och rika arom. När bivax formas till ljus ger det ett varmt och stämningsfullt ljus. Perfekt för att skapa intima miljöer och uppmuntra till goda samtal när som helst på dygnet. För länge sedan användes sotiga facklor, ljus gjorda av fett och oljelampor som ljuskälla. En källa som avger "rent" ljus blev tillgänglig först i början av vår tidsålder med introduktionen av bivaxljuset. Detta dyrbara ljus var ursprungligen endast reserverat för kloster och kungafamiljer och särskilt vid ceremonier.
Speciellt utvalt bivax filtreras och formas och doppas i ett brett sortiment av ljus. Våra ljus är garanterat fria från alla tillsatser. Färgskillnader i vaxet är oundvikliga och tjänar till att illustrera bivaxets äkta natur.

Wussten Sie schon, dass die Bienen für das Wachs einer Tafelkerze nahezu 5 Millionen Blüten aufsuchen und dabei eine Flugstrecke zurücklegen, die zweieinhalb mal um die Erde reicht? In den Sommermonaten leben etwa 60.000 Bienen in einem Volk. Die Arbeitsbienen tragen das Sonnenlicht in Form von Nektar und Blütenstaub zusammen und wandeln es in ihrem Magen über einen Zeitraum von 20 Stunden zu Wachs um. Anschließend geben sie das zunächst farblose Wachs zum Bau der Waben ab. Die goldgelbe Farbe und der typische Geruch von Bienenwachs entstehen erst mit der Zeit durch den eingelagerten Nektar und Pollen.

Von Priestern und Königen
In früheren Zeiten waren stark rußende Fackeln, Talgkerzen und Öllampen in Gebrauch. Erst durch die Entwicklung von Bienenwachskerzen zu Beginn unserer Zeitrechnung gelang es sich eines edlen Lichtspenders und der Reinheit des Lichtes zu bedienen. Die wertvollen Bienenwachskerzen waren den Klöstern und Königshäusern für kultische und repräsentative Zwecke vorbehalten. Im privaten Bereich waren bis ins 15.Jahrhundert nur Talgkerzen, Brennnäpfe und Fackeln üblich. Erst am Anfang des 19. Jahrhunderts wurden das heute alltägliche Stearin und Paraffin entdeckt.